Många föreningar har årsmöte vid den här tiden på året, så ock OEYC. Som alla känner tillär OEYC:s medlemmar utspridda över hela landet med en och annan medlem även i våra grannländer. Vi har valt att förlägga årsstämman växelvis mellan Stockholm och Västkusten. I år var det Stockholms tur. Det är alltid lite pyssel med att hitta en lämplig plats för mötet. Vi vill att det ska bli en trevlig stund för de som deltar och att det även bjuds på en upplevelse utöver det formella årsmötet. Valet av plats föll i år på slagfältsmuseet HAMN och restaurangen Saltsjö Pir. Det var ca 24 personer som anmält sitt intresse den 23 mars. Turordningen mellan begivenheterna var: deltagande på årsstämman, visning av museet och som avslutning smörjning av kråset.
Reservera redan nu eftermiddagen lördag den 23 mars för klubbens årsmöte på museet HAMN i Fisksätra.
Preliminärt är programmet att vi startar med årsmötet kl. 14:30 och sedan får en guidad visning av museet. Efter visningen blir det vid 17-tiden gemensam middag i den närliggande restaurangen.
Formell kallelse med alla detaljer och kostnader kommer i ”Vi seglar” i slutet av februari.
Vi hoppas att val av dag och tid gör det möjligt även för medlemmar en bit från Stockholmsområdet att komma och träffa nya OE-seglarvänner samt att besöka ett modernt och intressant museum.
Väderappar i alla ära – vill du förstå hur vädret blir just där du befinner dig är det bra med egna kunskaper om de väderfenomen som dyker upp under en seglats. Hur åskmoln bildas och utvecklas är bra kunskap tex, dels för att kunna undvika dem, men också hur man ska dra nytta av vindarna i dess närhet. Även hur man seglar när det är byig vind är bra att veta, särskilt för kappseglare. Det enkla rådet är – ligg på styrbordshalsar då vrider vinden till din fördel när det kommer en by. Om detta fick vi lära oss på ostkustens höstträff den 4 december när meteorologen Lage Larsson delade med sig av sin långa erfarenhet som meteorlog och seglare.
Det är fortfarande några platser kvar till den höstträffen vi ska ha på Sjöhistoriska muséet den 4 december. Meteorologen Lage Larsson kommer att föreläsa för oss om lågtryck, högtryck och fronter bla. Träffen är avgiftsfri. Anmäl er till:
OEYC – klubben för ägare av OE-båtar – bjuder i samarbete med Sjöhistoriska muséet till:
Höstträff med Lage Larsson, meteorolog
Lage har många års erfarenhet som meteorolog i Marinen och Sveriges Television. Med utgångspunkt i de välbekanta begreppen lågtryck, högtryck och fronter berättar Lage om hur vindar upp-kommer och beter sig från hav genom skärgården och in till land. Hur tolkar du molnen och parerar bymolnen med sin åska och kraftiga vindbyar? Hur drar du nytta av sjöbrisen? Bästa väder-prognoserna för båtfolk och hur mycket man kan lita på dessa. Vad håller långseglarna på med när dom pratar om gribfiler och routing-program? Och vad säger bondepraktikan om sjusofwaredagen och dimman i mars? Ett föredrag för alla som gillar skärgården!
Plats: Sjöhistoriska muséet, Djurgårdsbrunnsvägen 24, Stockholm
Tid: Tisdag 4 december kl 18.00 – ca 20.00 Begränsat antal platser – anmälan enligt nedan.
Träffen är avgiftsfri.
För den som vill ha något ätbart före träffen är caféet i muséet extra-öppet till kl 17.45. Föranmälan krävs i så fall enligt nedan.
Komma till muséet:
Buss 69 går från Centralen och stannar precis utanför Sjöhistoriska.
Muséet rekommenderar en promenad från Djurgårdsbron till museet längs den vackra Djurgårdsbrunnsviken (ca 15 min). Till Djurgårdsbron kan du ta buss 76 från Slussen via Norrmalmstorg (mån-lör), buss 67 från Frösundavik via Karlaplan och spårvagn linje 7 från Sergels torg/Hamngatan.
Kommer du med egen bil finns en stor parkering som har en avgift per timme dygnet runt. Parkeringen drivs av Europark.
Ostkustens sommarträff den 18-19 augusti genomfördes på scouternas Vindalsö i Stockholmsskärgård. Ordnat, fixat och planerat hade Marianne Heijbel och Bengt Guvå gjort. Kl 14.00 skulle vi vara samlade och deltagande båtar droppade in inom spannet av två timmar. Scouternas betongbrygga blev en trygg förtöjningsplats då vinden väntades bli frisk och en del sjö från vaxholmsbåtarna gjorde sig påmind. Vi valde att lägga båtarna långsides två och två.
Visserligen bara nitton personer, men glada och nyfikna, samlades lördagen den 17 mars på Ljungskile Folkhögskola/ Kurs & Konferens för årsmöte med OEYC. Västkustrepresentanterna var i knappast möjliga majoritet, men ändå förvånansvärt få. Roligare var det att kunna räkna in hela nio deltagare från Stockholmsområdet plus en västkustsk vovve.
Som Sverige i övrigt bjöd Ljungskile på soligt men isande kallt väder. Turligt nog kunde vi vistas inomhus, men ändå kunna ta del av den strålande utsikten över Ljungskileviken med sin lilla innerskärgård.
Vid klockan 18 var alla på plats, och efter lite inledande mingel kunde ordförande Leif dra igång den formella avdelningen med årsmötesförhandlingar.
Detaljer om detta finns att läsa i det speciella årsmötesprotokollet, men här kan väl avslöjas att inga revolutionerade frågor fanns på dagordningen. Förhandlingarna kunde avslutas i god tid för aftonens middag, som serverades i etablissemangets restaurang en våning ned, men med bibehållen utsikt.
Tack vare den goda maten och gemytliga stämningen vid bordet höll vi nästan på att glömma dagens huvudnummer; Kerstin och Peter Isakssons erfarenheter från och tankar efter sin seglats från Stockholm via finska hamnar till St Petersburg och Tallin mm.
Mycket kan sägas om den färden, men den omfattade allt från svår konversation med den ryska nomenklaturan, hotfulla sjukdomstillstånd, gräsliga hamnar, till vänliga människor som gav välbehövlig assistans i svåra lägen, vackra vyer med natur och fantastiska stadsmiljöer. Jag uppfattade nog råden som: Besök gärna Tallin, en fantastisk stad, men tveka något inför St Petersburg, speciellt på egen köl.
Dessutom fick vi några smakprov från parets tidigare långfärd från Ljungskile till Nordligaste Norrlands kustområde, nämligen från Haparanda Sandskär, Seskarö och Brändöskär, alla tre rekommenderade resmål – i detta fall just på egen köl. Jag vet för vi har varit där!
Vi tangenterna: Lars Ljung
Bilder: Bengt Guvå och Ljungskile Folkhögskola
Tänk vad spännande om vi kunde få se en nytillverkad OE32:a. Omöjligt är det inte. Formarna finns kvar och har fram tills nu funnits i Tyskland hos Eggers Bootsbau i Emden. Vad OE-klubbens styrelse erfar så kommer ägaren av varvet att få ändrade levnadsomständigheter och vill göra sig av med formarna. Här behöver vi lite idéer från er medlemmar. Styrelsen gör bedömningen att vi i OE-klubben inte själva mäktar med att ta hand om formarna. Det behövs rejäla utrymmen för förvaring och lyftmöjligheter etc. Vi funderar på om det skulle finnas något varv eller någon privatperson med rätt sorts resurser som skulle kunna ta hand om dem. Man kan ju också tänka sig att man räddar vissa delar som tex formar för luckor, roder och mallar för inredningsdetaljer och därmed bevarar resurser för att kunna tillverka reservdelar. Vi vill uppmana er medlemmar att fundera kring detta. Hör gärna av er till klubben om ni har några idéer om hur dessa formar skulle kunna bevaras eller om ni känner till någon som skulle kunna ta hand om dem och använda dem på ett meningsfullt sätt. E-post till OE-klubben: klubben@oeyc.org
OBS! Detta är ej de formar som näms i texten.OBS! Detta är ej de formar som näms i texten.OBS! Detta är ej de formar som näms i texten.OBS! Detta är ej de formar som näms i texten.
Det var ruggigt höstväder när vi anlände och blev insläppta på Kustbevakningens område, blåsigt och åtta grader varmt och regn i luften. Det var ca 25 OE-båtägare som hade hörsammat inbjudan till höstträff som OE-klubben sänt ut. Vi såg nu fram emot att få umgås och samtidigt lära oss något om den verksamhet som Kustbevakningen bedriver. Höstträffen bestod av tre ”pit-stop” – först i ett föredragsrum i Kustbevakningens lokaler, sedan studiebesök på KBV 50, ett av Kustbevakningens miljöfartyg som för dagen låg förtöjd vid stationen på Djurö, men som egentligen är hemmahörande i Södertälje. Vi avslutade träffen med middag på Restaurang Björkås i Djurö centrum.
Tack vare den goda maten och gemytliga stämningen vid bordet höll vi nästan på att glömma dagens huvudnummer; Kerstin och Peter Isakssons erfarenheter från och tankar efter sin seglats från Stockholm via finska hamnar till St Petersburg och Tallin mm.
