Tankar om bygget av OE32 Vagant
Ralf Marek byggde sin OE 32:a ”Vagant” år 1976 och sjösatte redan året därefter. 25 år senare konstaterar han att mycket blev bra samtidigt som en del kunde ha gjorts bättre.
Jag byggde min OE 32:a (nr 68) i december 1976 samt sjösatte och seglade den i Göteborg vid midsommar redan följande år – dock med spånplattedurk som enda invändig inredning förutom skotten! Sedermera blev det förstås en riktig inredning. På den tiden fanns inga byggsatser för inredningen (däremot för sittbrunnsdetaljer) och min inredning, som i stort sett följer originalritningarna, är sågad ur mahognystock. Nu så här 25 år efteråt kan man ju fundera: vad borde jag ha gjort annorlunda? Är det något jag ångrar? Vad är jag särskilt belåten med?
Före bygget åkte jag och min fru runt och tittade på andras OE 32:or och pratade med ägarna/byggarna. Det gav många idéer och – kanske ännu viktigare – tog bort en del av mina egna idéer som kanske inte var så lyckade! Några månader före mitt eget bygge hjälpte jag en kamrat med hans bygge och det gav värdefulla förkunskaper om hur det hela gick till där uppe i Oxelösund.
Jag hade med mig en del förslag till varvsledningen:
Fästena för röstjärnen skulle plastas både i ytterskrov och innerskrov för att minska riskerna för delaminering av balsan som då användes som distansmaterial.
En behållare för livflotten skulle plastas fast under SB sittbänk, hängande ovanför stickkojen. Lucka för denna kunde sedan tas upp utifrån.
”Handskfack” skulle förstås tas upp i sittbrunnssargen, jag ville plasta fast ”lådor” för dessa medan däckets undersida var åtkomlig i formen.
Överbyggnaden skulle förses med fönster som skulle ligga an mot nedsänkta ”falsar”. Formen för dessa falsar kunde man lägga in i däcksformen.
Däcket skulle förses med Trakmark (eller liknande material). Jag ville göra en ”försänkning” för detta på lämpliga ställen som alternativ till halkskyddsmönstret.
Varvet var förstås tveksamt till dessa planer – de skulle rubba den noggranna tidsplaneringen och att arbeta ”på övertid” under kvällstid var inte tillåtet. Projekt 4 och 5 fick jag överge. Projekt 2 och 3 fick jag tjata mig till. Detta med röstjärnsinfästningen var man ytterligt tveksam till ända tills man konsulterat Olle Enderlein som tyckte att det var en utmärkt idé!
Varvet var också tveksamt till mitt val av motor: en Perkins 4-108 på 50 hkr. Man skrattade också åt min 16 tums trebladiga propeller. Jag fick lov att använda plastelin för att förstora propelleruttaget i formen en aning. Jag har dock aldrig ångrat detta – det känns väldigt tryggt när man t.ex. skall ut mellan hamnpirarna i Le Havre i stark pålandsvind och hög sjö!
När jag nu inte fick göra däcksbeläggningen som jag ville, tänkte jag lägga teak ”som alla andra”. Men av någon anledning fanns det inte pengar till detta just då och åren gick. Numera har jag sett många båtägare – inte minst på uppläggningsplatser runt Medelhavet – ligga och hacka bort sina läckande teakdäck och jag är mycket nöjd med att jag behöll mitt standarddäck.
Vad jag ångrar?
Det är nog mest följande detaljer:
Jag skulle ha varit mera noggrann med det första lagret matta efter gelcoatsprutningen. Särskilt på sittbrunnssargen har det då och då uppstått en del förargliga ”smågropar” på några mm. Dessa beror på att jag inte gnidit ner mattan ordentligt på dessa svårtillgängliga ställen. Det är ju dock lätt att åtgärda i efterhand.
Jag skulle ha gjort ordentliga – inte 25 mm utan 50 mm – genomföringar och kabelslangar inuti båten så att jag i efterhand lättare skulle ha kunnat komplettera el- och vattenledningar.
Placeringen av bordsförskruvningen för motorns kylvatten har visat sig bli alltmer svåråtkomlig ju äldre man blir! Den skulle ha placerats på en annan plats.
Jag skulle inte ha varit så rädd för synliga skruvar i inredningen – kraven på hög finish konkurrerar med kraven på att alla delar av båten skall vara lätta att komma åt!
När jag monterade de genomgående mantågsfästena genom relingslisten borde jag ha lämnat en 5 mm thiokolfylld springa runt om den tjocka ”bulten”. Redan i början sprack relingslisten (av teak) eftersom mantågsinfästningarna alltid rör sig en smula.
Jag plastade in en extra vattentank under kojerna i fören men det dröjde inte länge innan jag insåg att OE 32an inte tål denna vikt så långt fram. Tanken fungerar nu som ett ”kollisionsutrymme” som jag dock sluppit prova.
Riggen
Jag har kvar min gamla ”Atlantrigg” som jag köpte begagnad av Seldén. Jag har förstås monterat rullfock samt ett extra förstag att använda för stormfocken. Vid hemmasegling är detta stag anbringat ur vägen, nedspänt mot förliga undervantets röstjärn. Jag har funderat på en självslående fock men det har inte blivit av. Jag är tveksam till peke pg.. den förliga viktfördelningen. Om jag köpt riggen idag hade jag nog valt rullstor – sådan fanns ju inte 1976. Jag hade också förstås monterat självskotande vinschar från början.
Toalett, spis
Jag har visserligen bytt ut toalettstolen men har kvar Lavac-systemet som är fantastiskt pålitligt och enkelt. Två identiska Hendersson-pumpar, den ena tömmer toaletten till tanken och spolar samtidigt, den andra tömmer tanken i havet när detta är lämpligt. På toalettstolen sitter man framåtvänd och själva stolen går att med ett enkelt handgrepp ställa in i ett lutande läge vilket är mycket praktiskt i synnerhet när båten stampar i sjön. Alla bordsförskruvningar ombord är av märke Blake som är den enda typ som jag litar på.
Spisen är av märket Taylor 030, fotogen med ugn och separat tank. Brännare och några andra detaljer har bytts sedan 1976. Mycket bra upphängning och kastrullhållare som ger en lugn och horisontell arbetsyta vid sjögång. Även värmaren drivs med fotogen.
El och andra ledningar
Alla båtägare ändrar väl kontinuerligt i sina ledningsdragningar. Nya instrument, större kabelarea, larm, elektriskt ankarspel osv. När jag byggde använde jag mångtrådig, förtennad kabel men när jag senare gjort småkompletteringar har jag använt vanlig ”bilkabel” vilket man ju får anledning att ångra då och då. Nu håller jag på att gå igenom elsystemet för att göra det överskådligare och enhetligare igen. Men huvudsakligen är jag ”stolt men inte nöjd” över mitt elsystem som fungerat mycket bra med två generatorer, den ena propelleraxeldriven, samt tre olika batteribanker. Detta kräver en separat beskrivning!
Ralf Marek
OE 32 S68 ”Vagant”