Det tar sig. I år var det 13 båtar som kom till ostkustens sommarträff ute vid Kryssarklubbens Malmakvarn. Ju fler som kommer desto festligare blir det tycker vi. Alla som var med var rörande eniga om att denna träff var en av de bästa någonsin. Platsen hade särkert betydelse genom sitt läge, bra bryggor, möjlighet till att sitta under tak och att det gick att ordna en ordentlig middag. Mer om detta senare. Vi fick även långväga besök genom det danska paret Niels-Otto och Ellinor som seglade en OE32.
Bengt och Gunilla Guvå, som var med och arrangerade träffen tillsammans med Marianne Heijbel, var på plats redan dagen innan. Bengt hade varit i kontakt med Kryssarklubben vid flera tillfällen innan träffen för att allt skulle bli så bra som möjligt. De lyckades arrangera så att vi alla fick plats vid bryggorna på bästa sätt.
Som vanligt började träffen med att vi nyfiket tittade på och besökte varandras båtar. Det blev ett fint utbyte av tankar och idéer om hur båtar bör vara funtade och alla hade något att erbjuda.
Arrangörerna hade ordnat med tipspromenad och alla deltog med liv och lust. Temat för frågorna var ”Vem bor här?”. På en bild kunde man se ett hus, en liten håla i marken eller ett konstigt fågelbo och frågan var vem som bodde där. Det var inte så lätt att svara på, men man kunde gissa på tre alternativ. Skojigt och några rätt lyckades dock de flesta få.
Till kvällen trollades det fram en trerätters middag. Hur detta gick till var höljt i dunkel åtminstone för undertecknad fram till hemligheten avslöjade sig. Kryssarklubben har ett riktigt restaurangkök placerat på bryggan, men kocken hade rymt (dock kan en annan förklaring till avsaknad av kock vara möjlig). OEYC-medlemmen Lennart Hjelm hade ryckt in och tillbringat mycket tid i köket tillsammans med sin särbo Elisabeth och i det tysta åstadkommit en utmärkt fiskmiddag baserad på röding. Enda gången han syntes till under arbetet var när han med orolig min visade sig utanför dörren och lite diskret vinkade till sig Bengt. Förklaringen kom senare: det var kris – ugnen hade plötsligt ingen el och där ute satt 26 hungriga OE-ägare med gaffel och kniv i händerna. Bengt lyckades dock fixa elen och sagan slutade lyckligt. Det blev stående ovationer till Lennart och Elisabeth för deras insats. Vi trivdes alla så bra och gemytet gjorde att vi höll ut till en timme före midnatt.
Det blev en del diskussioner om hur man ska utforma dessa träffar. Denna blev ju lyckad men hur ska man toppa det till nästa gång. En idé som framfördes vara att göra en liten segeleskader med ett kulturellt tema till olika öar och sedan avsluta med en träff. Då kan de som vill hänga med på eskadern få sitt och andra kan nöja sig med att komma till träffen. Vi får se vad som kommer ut av dessa funderingar. Kanske blir det något spännande till nästa år.
Dagen efter fortsatte vi att besöka varandras båtar och diskutera det som förenar oss – nämligen intresset för OE-båtar. Somliga dröjde kvar till in på eftermiddagen och det om något skvallrar om att detta var en lyckad träff.
Beppe Backlund
